En vapen vila som inte är fred av Miriam Toews
”Varför skriver jag?” Det är frågan som en litteraturkonferens i Mexico City ber Miriam Toews att svara på inför konferensen. Hon försöker att formulera en text och ett svar, men misslyckas om och om igen. För varje nytt försök avtäcker hon dock nya lager av sorg, skuld och tomhet kopplade till sin systers självmord. Hon erinrar sig att det en gång i tiden var systern som bad henne att skriva och att det är med henne hon sedan dess befinner sig i ständig korrespondens, även om systern lämnat jordelivet.
En vapenvila som inte är fred är en sorgebok om skrivande, ett skrivande som håller hennes familj vid liv; en memoar som ifjol fanns med på bland andra New Yorkers, The Times, Washington Posts och The Guardians listor över årets bästa böcker.
"Det här är en sorgebok i klass med Blå skymning av Joan Didion ... inte skriven från de emotionella skyttegravarna om förlusten av en nyligen bortgången, utan från en stabilare plats efter en generationslång tillbakablick. Mer än en linjär berättelse är detta en hög av krossat glas, från vilken den ena skärvan efter den andra plockas upp."
- - The New York Times
-
Miriam Toews är född 1964 i Steinbach i Kanada och bosatt i Toronto. Hon debuterade 1996 och finns på svenska utgiven med Kvinnor som pratar, Ensamma strider och Mina futtiga små sorger. Toews räknas idag till Kanadas främsta författare med en ojämförbar förmåga att väga samman det komiska med det tragiska, ett förhållningssätt till livet hon försöker svara på i En vapenvila som inte är fred.