”Varför skriver jag?” Det är frågan som en litteraturkonferens i Mexico City ber Miriam Toews att svara på inför konferensen. Hon försöker att formulera en text och ett svar, men misslyckas om och om igen. För varje nytt försök avtäcker hon dock nya lager av sorg, skuld och tomhet kopplade till sin systers självmord. Hon erinrar sig att det en gång i tiden var systern som bad henne att skriva och att det är med henne hon sedan dess befinner sig i ständig korrespondens, även om systern lämnat jordelivet.
En vapenvila som inte är fred är en sorgebok om skrivande, ett skrivande som håller hennes familj vid liv; en memoar som ifjol fanns med på bland andra New Yorkers, Times, Washington Posts och The Guardians listor över årets bästa böcker.
Miriam Toews är född 1964 i Steinbach i Kanada och bosatt i Toronto. Hon debuterade 1996 och finns på svenska utgiven med Kvinnor som pratar, Ensamma strider och Mina futtiga små sorger. Toews räknas idag till Kanadas främsta författare med en ojämförbar förmåga att väga samman det komiska med det tragiska, ett förhållningssätt till livet hon försöker svara på i En vapenvila som inte är fred.