Som barn var Ilma Rakusa en outsider, en främling i var och ett av sina tillfälliga hem där hon och hennes familj bodde med resväskorna packade, redo att ge sig av. Hon var en ung tjej som talade fyra språk, älskade Dostojevskij och katolska ritualer, Bach och judisk mysticism, som studerade sin atlas och korsade kontinenter i sitt huvud, som i ett land utan kust längtade efter havet.
I korta vackert beskrivande stycken tecknar Rakusa sina barndomsminnen. Blandat med berättelsen om Europas historia och kultur fångar hon barnkammarens ensamhet under en påtvingad middagslur, svindeln som följer en påhittad resa över ett djupblått hav.
Gränser och resor tornar upp sig. Rakusas rötter finns i Östeuropa, dold bakom den mest avvisande gränsen av alla: järnridån. Efter sin tidiga barndoms kringflyttande fylls hennes liv av längtan efter resor, men viktigare än den fysiska resan är utforskandet av den själsliga geografin, det gränslösa inre utrymme som hon först kom att upptäcka genom litteraturen.