Berlin i mitten av 1970-talet. En delad och fångad stad som lockar en ung skådespelerska från Istanbul, tyngd av minnena från militärdiktaturen i hemlandet men med en stor dröm: att fördjupa sig i Bertolt Brechts teaterkonst på Volksbühne i Östberlin. Hon reser från kollektivet i västberlinska Kreuzberg genom gränspassagerna och förbi muren till teatern i öst för att arbeta tillsammans med bland andra Heiner Müller.
Självbiografiskt tecknar Emine Sevgi Özdamar ett intensivt, färgstarkt och kanske det mest klarsynta porträttet någonsin av ett Berlin som inte längre finns och som allt färre minns. Det är berättelsen om kollektivkompisarna i väst och deras östra vänner i Pankow, de turkiska invandrarna i Kreuzberg, de politiska händelserna under den tyska hösten, små och stora kärlekshistorier och framförallt kärleken till teatern, som för henne tillbaka till livet.
Översättning från tyska av Anna Lindberg
Trådbundet hårdband med skyddsomslag, 248 sidor