När saknaden fylls av vetenskap

Prisade författaren och konstnären Miek Zwamborn introduceras på svenska med romanen Vi ses vid världens ände, som poetiskt upplöser gränserna mellan fiktion och sakprosa, känsla och vetenskap. En passionerat undersökande och rikligt illustrerad berättelse över en fascinerande värld av geologi, landskap och försvunna människoöden.

I Vi ses vid världens ände fångar nederländska Miek Zwamborn omfattningen av samtidsromanen med blandning av fiktion och sakprosa för att framkalla en passionerad och rikligt illustrerad berättelse över en fascinerande värld och försvunna människoöden.

Efter en alpvandring saknas Jens spårlöst i bergen och hans vandringspartner söker sig bakåt i deras spår för att finna honom. Under sökandet uppenbarar sig med jämna mellanrum en åldrad herre i linnekostym och hatt, Albert Heim, geologen som på 1800-talet vigde sitt liv till att dokumentera de schweiziska Alperna. Hennes fysiska sökande efter Jens vävs samman med den biografiska kartläggningen av Heim. En undersökning som frigör henne från sorgen över sin försvunne partner, men för henne närmare sin egen förträngda längtan. 

I såväl sitt konstnärskap som författande utgår författaren, konstnären och poeten Zwamborn (f. 1974) från historiskt material till vilket hon förhåller sig såväl biografiskt som fabulerande för att inte bara söka efter personernas livsöden utan också väva in sin egen subjektiva syn och liv som författare. 

Det är således med Sebald på axeln som Zwamborn skildrar jordskred, bergstoppar och okända geologiska höjdpunkter i 1800-talsvetenskapen. Med underbara och fängslande historier läggs ett pussel som ger en varm bild av denna värld och där beskrivningarna av landskapet blandar sig med vår uppfattning av kroppen, med lukten av snö och ljudet av fotspår i bergen.

Miek Zwamborn medverkar på Bokmässan med samtal i Rum för översättning, på Berättarscenen, på EUNICs scen samt med läsning i Rum för poesi.