Ett spöke i strupen av Doireann Ní Ghríofa

I Ett spöke i strupen fångar Doireann Ní Ghríofa vår upptagenhet av det vi älskar, vare sig det är dikt, våra barn eller partner. Lika passionerat skildrar hon såväl moderskapet och dess kroppslighet som litteraturens kraft och påverkan. Hur en ung småbarnsmamma på 2000-talet kan bli besatt av en irisk 1700-talspoet och tankar om blod, bröstmjölk, mord och åtrå.

Som bröstmjölkspumpande nybliven trebarnsmamma drar Doireann Ní Ghríofa sig till minnes den iriska litteraturens kanske främsta diktepos, skrivet av Eibhlín Dubh Ní Chonaill på 1700-talet. 

Tagen av diktens handling och sin egen livssituation blir Ní Ghríofa besatt av idén att översätta eposet och söka upp dess ursprung. Maniskt går hon allt djupare in i dikten och arbetet att språkligt överföra den, samtidigt som hon skildrar sin situation som mamma och kvinna i Irland idag och kvinnornas situation på samma plats på 1700-talet. 

Som ett möte mellan W.G Sebald och Maggie Nelson sammanför Ní Ghríofa i den självbiografiska romanen en Ett spöke i strupen det kroppsliga i mödernet och erotiken med lingvistiska hierarkier och litteraturens kraft.

Doireann Ní Ghríofa är född 1981 i Galway. Hon har utkommit med sex diktsamlingar och skriver sin poesi på iriska. Hennes romandebut Ett spöke i strupen är dock skriven på engelska men rör sig mellan de båda språken. För Ett spöke i strupen har Ní Ghríofa belönats med Irish Book Awards och boken har utsetts till Årets bok av bland andra The New York Times, The Guardian och The Observer. 

Ett spöke i strupen är översatt av Erik Andersson och Klagosång för Art O’Leary av Alan Crozier.