En rasande uppgörelse och ett konkretiserat arv

Börja 2018 med två pinfärska och om än väsensskilda tillika fantastiska diktsamlingar: Nät av amerikanska Jen Bervin och Utgående farkost av danska Ursula Andkjær Olsen i översättning av Niclas Nilsson respektive Jonas Rasmussen. Året skulle faktiskt inte kunna börja bättre.

Utgående farkost är en ursinnig diktsamling, lika delar programförklaring som uppgörelse. Ursula Andkjær Olsen samlar all kroppens sårbarhet för att göra den osårbar. Kompromisslöst, ursinnigt och oförmedlat skriver hon fram skapelsen av en ny, hård människa och frammanar ett hat mot det mjuka och medmänskliga.
Med Andkjær Olsens signifikativa musikalitet och ett språk som gnistrar och fräser, framstår självhatet som en nödvändig del av ett meningsfullt liv där vi ska hata oss själva så som vi hatar vår nästa.

I Nät skriver Jen Bervin sig på, eller i, William Shakespeares sonetter. Fram träder nya dikter som är framskrapade ur sonetterna som en palimpsest. När Bervins dikter uppstår ur Shakespeares ord lyckas hon konkretisera det arv från varje föregångare som vilar på alla poeters axlar. Nät ger oss ett dubbelt tillträde till dikterna, med Bervins i förgrunden och Shakespeares som fundament, och lyckas på så vis levandegöra och aktualisera sonetterna och pekar på en ofrånkomlig intertextualitet.